Hej, det var ett tag sen och det har hänt en del ( i min mått). Jag har paus på gifterna fortfarande för att benmärgen ska hämta sig, så jag får Avastin varannan vecka. Det är en medicin som hindrar blodtillförseln till tumören så den inte får fritt spelrum under giftpausen. Ska få det några omgångar även om det redan har hämtat igen sig. Jag tyckte vi skulle trycka på så hårt det bara går, men fick reda på att andra bra organ kan ta stryk. Såsom hjärta, lever och njurar och de är ju bra att ha så jag sätter mig ner i båten och reflekterar över OS och litet annat medans benmärgen får en paus.
En historia från i fredags:
Prolog: Provtagning på förmiddagen inför måndagens infusion av Avastin. Det har varit två fantastiska veckor då jag inte varit så trött utan ganska pigg = rastlösheten satte in efter 24 timmar, tur att det fanns mycket OS att se på. Nåväl tillbaka till huvudhistorien. Tog bussen till stan för att göra ett bankärende (det där med att komma ihåg koder som man inte använt på 2 år funkar inte) skulle installer Bankid på nya telefonen, men det innebar en del micklande.
Passade på att ringa frun för att fråga om hon ville ha finlunch med sin man på stan, och kan ni tänka er att hon sa ja, trevligt!
Tog bussen hem efteråt, nöjd och pigg som f-n. Kunde det här bli en fredag som liknade en som jag vill ha dem?
Kliver av bussen och har en promenad på ca 300 m hem. Ser ganska tidigt en rygg, mörk jacka med vit mössa som hade ett osedvanligt flyt i sin gång och bestämmer mig för att den personen ska jag gå om, benen kändes starka och snabba och jag klev på med vägvinnande, älgliknande kliv. Dubbade skorna var på så jag var inte orolig för tjuvsläpp utan all kraft riktades framåt!
Efter ca 75 meter märker jag att jag inte närmar mig nämnbart trots mina raska steg, här hade jag en värdig motståndare! Jag trycker på lite till för att känna på kroppen lite och den svarar bra och jag börjar närma mig sakta men säkert. Men vad är det för motståndare, personen flyter fram och har en Johaugliknande frekvens, fötterna flöt över marken som en bandvagn. Mina horn börjar växa, här ska ingen Johaug vinna! Jag lägger in en växel till och avståndet minskar, samtidigt som jag börjar planera för fällningen vid mållinjen (som var ytterst oklar) jag ville inte att hen skulle vara med in på målrakan, jag la in rycket innan i utförslöpan på raksträckan! Kommer upp jämsides och sneglar nedåt sidan och ser en 75-årig dam som under minst 50 år förädlat sin gångteknik, här hade jag en värdig motståndare med förädlade fötter. hon sneglar tillbaka och inser att det nog är kört, även om jag är övertygad om att det skulle bli spurt med fällning. Jag hann tänka ut att det är bröstet som gäller till skillnad mot skidåkarnas tår/fötter.
Vi kom aldrig dit, jag hade gjort det avgörande rycket och gick segrande ur promenadduellen. Det fick firas med finvin på kvällen och en bra historia för familjen. Förstår inte varför de tittade på mig med överseende leenden...
Epilog:
Fredagens intryck och intensiva dag fick sin kulmen på lördagen med en kraftig kramp i vänster ben/kropp som visserligen gav sig efter 8 minuter, men det är inga vanliga minuter kan jag lova... Hursomhelst så vann jag (även om det bara var jag som tävlade....)
OS var ju fantastiskt och det mest fantastiska var alla kommentatorer, tänk att jag kunde uppskatta Jessica Almenäs, hon och Anja var grymma. Den enda plumpen var Hans Olsson i alpint som tog över efter strålande Pillan. Han pratade sönder varje åk som gjordes. Foppa och Calle i Hockeyn var grymma, kan inte vara lätt att heta Rickard Grönborg när de sitter och kritiserar träningar och varför de inte matchade som de ville.
Jonas Karlsson lät atleterna prata till punkt och de hade tid att prata färdigt och att jag skulle tycka att Patrik Ekwall skulle göra ett bra jobb är det mest överraskande. Att Vacchi letade upp Italienare i varje skrymsle är ingen överraskad över, dock är han grymt mycket bättre när cykelsäsongen tar vid, då blir det både mat- och vintips som jag använt mig av.
Nu hoppas jag på två bra veckor till.
All kärlek till er, krama någon som ni inte kramat på länge.
#curecancer
Fabian
5 kommentar(er)
