Så, nu var de orden skrivna. Läkarbesöket i förrgår efter MR-kameran var ingen framgång direkt, ryvärr låg det väl och bubblade i bakhuvudet då det inte har känts helt hundra ett par veckor, framförallt i det berömda vänsterbenet. Trots att jag fick ett första positivt besked vid förra kameran. Då beslutade vi att lägga en kamera 2 månader senare för att se om det var på riktigt och samtidigt så skulle det vara min läkares sista arbetsdag innan han bytte. 2 dagar innan jag skulle in på behandling ringde min sköterska och ställde in för att hon läst att de hittat lite blod i området kring tumören och eftersom den medicin jag fick underlättade blödningar så ville hon avvakta till läkaren kom.
När det sen var dags för möte i tisdags så berättade han att blödningen inte var problemet utan att tumören tagit fart igen och hade växt ca 4 mm. Det var bara en kortvarig lycka (ack så skön dock) innan det här landade som en kall blöt filt i knät (Det värsta jag kom på). Det som är extra jobbigt är ju att vi har testat två olika cellgiftskurer som inte gett önskad effekt och att Avastinbehandlingen ändå gjort jobbet till att börja med. Alternativen är slut....
Han är dock en läkare så han skulle ta kontakt med sina kompisar i Uppsala och försöka testa någon ny kombination som inte testats förut, så de har inte gett upp men som sagt behöver de bli ännu mer kreativa. Jag är även remitterad till Uppsala framöver eftersom det inte finns någon Onkolog kvar i Falun, iaf ingen som håller på med hjärntumörer som inte är så poppis bland onkologer. Nåväl så tyckte han inte blödningen var något att fästa sig vid då radiologen varit vag i sin beskrivning, så vi fortsätter med Avastin. Som lök på laxen så hämtar sig inte riktigt mina blodvärden, benmärgen är lite pressad. De är visserligen på rätt sida idag men det finns ingen reserv att ta av.
Vad gör man/jag då som patient när golvet gungar och öppnar upp sina bottenlösa hål?
Jag kröp under min sten i 1,5 dygn, hade för tråkigt så jag och Anna öppnade en flaska vin istället mitt i veckan och pratade. Ytterligare en halv dag senare tänkte jag att jag måste försöka gå tillbaka till hur det var innan beskedet, för det har ju inte blivit så mycket sämre utan det gäller fortfarande att leta ljuspunkter. Jag kan ärligt säga att det är skitsvårt när det är mörkt och inga referenser finns. LIte som att gå på skidtur i flatljus, man går vilse och får hoppas att man hittar spåren igen. Jag tror att jag hittat dem, även om jag känner att de är svagare och jag inte riktigt vet om de är mina eller vart de leder.
Ett första tecken är iaf att jag, äldste sonen med flickvän åker till Göteborg på tisdag för att se Foo fighters. Ska bli superkul! På fredag åker jag, yngre sonen och min bästa kompis till Sälen för att fira 2 50-årsjubilarer. Detta samtidigt som frun har tagit med sig de yngsta till Kroatien tillsammans med sin familj för en retreat.
Äldsta dottern och jag ska senare i sommar ta tåget till Örnsköldsvik för att träffa en god vän och uppleva Höga kusten under några dagar. Så det går att bedöva tankarna med positiva handlingar att se fram emot. Min lösning är att vara kortsiktig i det mesta och försöka hitta små positiva delar i vardagen, men det är så lätt att krypa tillbaka under stenen och bara blunda och vänta.
Nog om sjukdom, det är inget som jag blir friskare av att älta, men jag vet att ni vill veta och det är skönt att få skriva av sig.
I det här inlägget får ni inga vintips, ni borde ha fullt upp med de tidigare. Jag fick frågan om en summering men när jag skrev den till min vän så såg jag hur nördigt det verkade så jag fick byta fokus till att rekommendera att smaka in sig på två varianter (rött) och sen se till att de finns hemma. Köp tre flaskor av varje så är du aldrig utan. Någon flikade in att han skulle dricka mer då men det här är matviner. Vill man ha mängd så köper man en box.
I det här inlägget blir det istället lite kring klimatfrågan och politik.
Har ni märkt att det finns en debatt kring flygskatten och att Norwegian skyller på den för inställda linjer? Vet ni hur mycket skillnad det blir med skatten? 400 kr på en Thailandsresa....ursäkta, har man råd att åka dit har man råd med skatten.
Det som är mer intressant är om/hur mycket vi ska flyga och vad vi kan göra åt det. Det har signerats ett Parisavtal för ett par år sen hur vi på planeten ska hålla nere temperaturökningen med max 2 grader. Vissa mindre (fattigare) vill hålla nere det till 1,5 grad för annars skulle de försvinna helt. Utplånas pga olika anledningar.Vet ni vad vi gjort sen avtalet signerades?... Ingenting, chansen att nå 1,5 grad har redan passerat och 2 graders målet är troligtvis borta också eftersom vi inte agerar. Det troligaste är en ökning på 4-5 grader, lika stor skillnad som när senaste istiden slutade. Fast då behöver det hända något.
Vad innebär det här för dig som individ och vad kan du göra?
För att inte skriva det er på näsan så uppmanar jag er att lägga 42 minuter på att se följande föreläsning: https://urplay.se/program/205843-ur-samtiden-baltic-sea-future-stabilitet-eller-kaos-vagval-for-klimatet
Vad som kommer hända är att vårt, eller snarare våra barns tillvaro kommer se helt annorlunda ut. Antingen total kaos eller en total omställning i livsstil.
Vad gör jag själv? Jag kommer inte boka någon ledighet framöver som innefattar flyg. På vår meny hemma har det fullkomligt exploderat med vegetariska rätter, även om jag har mycket lång väg att gå. Tänk om alla skulle göra så. Då skulle det gå fort som fan att få fram bränsle till planen som inte ger koldioxidökning i atmosfären. Tänk tillbaka 20-30 år, då kunde vi inte torka oss i röven efter att ha skitit med något annat än klorblekt papper, det gick ganska fort för tillverkarna att lägga om efter att ingen köpte klorblekt längre...
McDonalds har alltid kört på köttlinjen (förutom någon fiskvariant) och nu dammar de på för fullt med veganskt och vegetariskt.
Det måste bli lönsamt och vara bra business att inte bidra till växthusgaser och den starkaste kraften är vi konsumenter. Hållbarhet är modeordet och de som påverkas mest är de som föds nu. Det är dock bråttom som fan att ändra beteende och det räcker inte med lite grann. Vi kan inte titta på grannen eller någon annan, utan resan börjar med oss själva.Titta på föredraget med en av världens främsta klimatforskare, det är riktigt intressant och jag hoppas du får samma känsla som jag när du sett det. Han tågpendlar förresten mellan Uppsala och Manchester...
Du som läser det här ska veta att det är inget politiskt inlägg om var jag står, för alla partier måste vara med, alla länder och ingen kan vänta på att någon annan ska börja. Min resa har börjat och jag inser hur svårt det är för mig att ställa om och jag har respekt för att det tar tid för mig, men jag har börjat, det är jag supernöjd med!
Med hopp om ett bättre liv på alla sätt (och fler inlägg, oftare....
4 kommentar(er)
